Mamma-Barn

Idag ordnades vår första mamma-barn-träff på rådgivningen. På plats var sex bebisar (tre flickor och tre pojkar) samt deras mammor. Några var bekanta från förberedelsekursen och några var nya. En riktigt fin grupp har vi! De små busade för fulla muggar och iakttog varandra nyfiket. Vincent blev luggad i håret av en tjej, men kärlek börjar med bråk sägs det ju :) Tycker det supertrevligt att träffa de andra mammorna och höra hur deras dagar ser ut. Så nu återstår bara att få igång de privata träffarna!

Riktigt sommarväder

Nåjaa, nu fick lite åska hit också. Vid femtiden i natt vaknade jag av ett brak och vi började yra runt och dra ur kontakterna. Vincent sov som aldrig förr och brydde sig inte alls om åskan. Jag låg halvvaken och försökte räkna sekunder. Vissa gånger hann jag inte ens börja innan det small. Då var det rätt nära. Ösregnade gjorde det också och kanske kom det även hagel. Var sugen på att titta ut, men lät bli ifall blixten skulle slå ner någonstans i närheten och blända ögonen av mej. Enligt StrikeStar kom det en och annan blixt häromkring.

400 meter

Under dagens promenad gick jag en sväng via Skogsvallen och då Vincent sov så sött, passade jag på att springa ett varv. Det är 400 meter och jag fick upp rejält med flås. Alldeles för mycket flås på en så kort sträcka. Slutsatsen är alltså att kondisen är väldigt nära botten. Men det är ju ingen nyhet. Däremot tänker jag skärpa mig och DET är nytt!

Läderjackorna

Hoppade i bilen och tog en snabbis till Jakobstad igår. På en och en halvtimme hade vi (Vincent och jag) hunnit dit och tillbaka samt fyndat varsin läderjacka, några kuddfodral och en dragkedja. Effektivitet. Vincents jacka spanade jag in på Kappahl förra veckan, men bestämde mig för att vänta på eventuella rabattkuponger på posten. De kom igår. Förhoppningsvis är jackan lagom stor till våren eller sommaren.

Min jacka hittade jag på Wautsi, en butik jag aldrig tidigare varit in i, och nästan direkt fastnade den mig i fingrarna. Dessutom heter jackan så fint "Serious Sally - Price Jennifer Ribb Jkt". Är det månne ödet? Femtio pengar kostade den och är säkert gjord av typ plast, men det bryr jag mig inte om. För jag har en läderjacka. Nu gäller det bara att vänja sig vid det också, jag som alltid varit en tygjacksfantast.

Otroligt att det fanns exakt en sån som jag tänkt mig!

Grillfest

Igår var jag bjuden på grillfest. Sedan Vincent blev född har jag inte haft många minuter egen tid. Vid två tillfällen har jag haft lite längre "pauser" som varat typ 3 timmar. Pizza med kompisar en gång och ensam hemma en gång. Grillfesten var alltså tredje gången, ifall någon funderade på det. Dock hade jag bilen med och festade med mineralvatten och kaffe. Körde inte ens limulinja! :)

Den härliga maten och festen hittade man hos Tanja och Toffe. Där fanns både vänner, bekanta och okända i en bra blandning! Lite efter tio började vi söka oss in mot centrum och Jakobs dagar. Jag kände mig som sexton år igen. Jeppis var fullt med folk, men jag såg inte många kända ansikten. Hur som helst var det en trevlig sommarkväll i gott sällskap!

Men nog var det skönt att komma hem till familjen igen. Klockan hade hunnit bli fyra då jag damp ner i sängen. Fem timmar senare vaknade Vincent och bestämde att det är morgon. Men jag är ju inte bakis i alla fall, bara väldigt trött. Och sugen på att köpa en läderjacka.

Fler bilder finns på dayviews.

Jakobs dagar

Vincent och jag har spenderat dagen i Jakobstad tillsammans med Tanja och Leon. En riktigt härlig dag har vi haft. Vi utmanade vädret och skuttade de tre kilometerna in till centrum. Där gick vi på marknad och i butiker, fikade med goda vänner och sög in sommarluften. Efter fyra fina timmar gick vi tillbaka. Nu är jag trött både i benen och huvudet och orkar inte skriva mer. Istället bjuder jag på några dagsfärska bilder:

Mammas lilla bakelse

Var en sväng med vagnen ner till centrum för att söka reservdelar till glasögonen. Den ena kudden vid näsan hade lossnat och det är inte speciellt skönt att ha en vass metallbit skavandes mot näsroten. Men sånt kan man fixa i lilla Nykarleby. Jag blev så glad att jag gick via Lillkungs konditori och Amalia blommor på vägen hem. När vi var några meter hemifrån, kom Linda körande och parkerade framför näsan på oss. Snacka om timing! Hon hade med sig lite Ikea-prylar. Sällan sånt levereras till oss då ... Men denna gång var det lite mindre saker, såsom tavelramar och tavellister. En del av ramarna har redan hittat sin plats och jag är rätt nöjd med resultatet. Tusen tack till Linda och hennes mamma för besväret! :D

Och vips fick han tag i pappret som legat under bakelsen...