Ruka: Dag 3

Sista dagen hade vi hela förmiddagen på oss att hitta på något. Som omväxling tog vi en promenad. Denna gång hade vi siktet högst upp på Rukatunturi och efter många trappsteg och ed andan i halsen tog vi oss dit. Utsikten var fenomenal. Om bara skrotet i slalombackarna försvunnit hade det varit ännu bättre. En fin solnedgång hade varit fin att fota härifrån, men någon sådan hade vi inte turen att ha på denna resa.

På vägen ner träffade vi på en flock renar, vissa lite skygga och andra lite mera tama. Till sist gick vi en sväng via hoppbacken och där var träningen i full gång. Men att få backhoppnara på bild var lite klurigare. De kommer ju med jädra hastighet svischande förbi, för att sen landa lååångt lååångt ner i dalen. Jag skulle aldrig våga. Däremot gillar jag att se på backhoppning om än inte så fanatiskt som i tonåren. Här i Ruka har jag faktiskt hurrat och hejat på världscupöppningen en gång för ett antal år sen.

Efter dagens motionspass packades väskorna i snabb takt innan vi klockan 12:00 startade hemåt igen. En lite guldkant på hemresan var omvägen via Posio och Pentiks fabriksbutik. Allt för att vi skulle få "nava liiti porslin", som reseledaren uttryckte det, samt få i oss lite kaffe. Några småsaker förutom bakelsen följde förstås med hem. Nästa stop var matpausen på ABC i Kiiminki och sedan Bennäs.

Det var skönt att komma hem till mina pojkar. Men nog var det ändå väldans skönt att komma sig ut på något eget emellan. Det behövs liksom. Och motion har jag fått så det räcker för resten av året. Nu kan jag med gott samvete sitta inne i alla fall när regnar och blåser :)

Ruka: Dag 2 - Pieni Karhunkierros

Som rubriken antyder var detta dagen vi gick Pieni Karhunkierros eller Lilla Björnstigen som den heter på svenska. Den går till stor del i Oulanka nationalpark. Men några nallar syntes inte till och jag har svårt att tro att de vill vistas nära en stig där hundratals stojande vandrare traskar omkring. Naturen och landskapet var, precis som jag förväntat mig, vackert och färggrant. Att mark-ruskan inte hunnit komma och en del löv redan fallit gjorde ingenting. Över till bildbomben:

Aallokkokoski

Matpaus blev det vid Jyrävä och Siilastupa. En timme gick fort när jag försökte facebooka via mammas telefon. Det var något helt nytt för mig och premiären gick sådär. Bilden publicerades "bara" tre gånger. Hittills hade vi traskat i maklig takt och fotat varje löv, men nu fick vi allt gå lite också om skulle hinna runt i tid. Sju timmar är ingenting.

Harrisuvanto

Trapporna upp till Kallioportti var alltför många. Hela 252 stycken enligt skylten, plus de cirka 50 andra stegen innan själva trappan började. Med usel kondis och flåset på max var det svårt att njuta av utsikten även om jag försökte. Vi hade trappat från botten till toppen och det vara bara att fortsätta vandra. Men hellre trappa upp än trappa ner. Förresten ljög jag lite tidigare, någon sorts svartbjörn skymtade faktiskt i en håla på vägen tillbaka. Lite ilsken verkade den vara också! :)

Myllykoski

Efter en hel dag i skogen och 12 knöliga kilometer i benen, hungrade magen efter mat. Buffén på hotellet hoppade vi över och styrde istället kosan mot Rukan Kuksa, som ett par av våra vandrarkollegor tipsade om. En fin och mysig restaurang med god mat. Rekommenderas! Här hängde vi hela halva kvällen innan ögonlocken ramlade igen.

Mamma mitt skrattet, eller om det var pratet? :)

Ruka: Dag 1

Fredagsförmiddagen gick åt till att duscha, packa och dricka kaffe. Lite stressigt blev det som vanligt, men med några minuters marginal hann jag till Bennäs och avfärden klockan 12. Bussen var bara halvfull och jag och mamma fick hela bakre delen för oss själva. Efter en stund sömn, blev det paus och mat i Tupos på ABC.

Någonstans efter Uleåborg kom en skylt om Lappland och naturen ändrade karaktär i en handvändning. Och det är ju bara för fint med lite mera kargt landskap och kuperad terräng. Kanske kunde Lappland tänka sig att dela med sig lite åt oss hit ner på plattlandet?

Förutom att titta ut och fota, fördrev jag tiden med att diskutera med mamma och läsa. Ett tag hade jag fullt sjå att hinna få pappret av nästa Dumle innan den jag hade i munnen hade lösts upp och runnit ner i svalget. Vädret växlade mellan helmulet och halvmulet med någon solstråle.

Framme i Ruka var vi vid 18:30 och checkade in på Rantasipi. Härligt hotell, men efter att ha gått några kilometer i korridorer och trappor befann vi oss i sannolikt den allra äldsta delen. Typiskt. Vi bytte kläder och gick ut för att sträcka på benen och få upp flåset. Utsikten från slalombackarna lockade såklart.

När dimman och mörkret började lägga sig sökte vi oss ner igen. Det började sitta bra med lite mat, men trots att hela byn är uppbyggd av hotell och restauranger var matutbudet begränsat. Många öppnar första i november då skidsäsongen drar igång. Så länge ville vi inte vänta och fick köra med det säkra kortet Kotipizza. Lapplandsenligt delade vi en pizza med renkött. Mums.

Resten av kvällen jagade vi te och kaffe och landade till slut i vår egen lobby där vi också smakade i oss en glass. Sen blev det mer eller mindre bums i säng, för att orka stiga upp tidigt och äta frukost i lugn och ro innan vandringen.

Dammasuu

I slutet av förra veckan tog jag en svängom med dammsugaren och sen dess har den legat framme. Nu har den blivit bästis med Vincent. Hela gårdagen släpade han "dammasuu" eller "damsu" fram och tillbaka över golvet, in och ut ur rummen samt runt bord och hörn. Kör den fast blir han arg. Lasagnen som serverades till lunch vägrade Herrn äta utan dammsugaren. Men när han sen ville ha i kontakten och råkade starta den, blev han rädd och bröt vänskapen. Direkt den tystnade återgick allt till det normala igen. Även stora delar av denna dag har det dammsugits i tysthet och man kan ju bara hoppas att intresset håller i sig till tonåren :)

Vincent i hundtossor och tröja från Ruka

Skriverier och bilder från Rukaresan kommer troligen i nästa inlägg. Som vanligt har jag massor med foton att gallra och sortera, men det är på gång i alla fall.

Mot Ruka

Imorgon åker jag till Lappland med mamma och ett gäng kommunfolk från Bennäs. Vi ska vandra i Ruka. Det är något jag aldrig gjort förut och det ska bli speciellt spännande med hängbroarna som ryktas finnas på Pieni Karhunkierros. Tänk om ger efter och man plumsar i vattnet? Lite läskigt tycker jag, men antagligen glömmer jag bort det i den fina natur och härliga höstfärgerna. Enligt wikipedia är det full ruska på gång i norr redan. Här är löven både gröna, gula och bruna, men det där röda saknas ännu. Eller så har jag bara missat det i nattmörkret.

Smygkör kusin Wilmers cykel medan vi väntar :)

Eftersom det igen hunnit gå en vecka sen jag bloggade senast har vi hunnit med en del. Kovjoki på fredag och Socklot med besök hos Vincents nya söta tjejkusin på lördag. I början av veckan har jag försökt gå in mina nya vandringsskor inför helgen och igår var Victoria och glada Casper hit. En riktigt fin vecka vill ja påstå! Inkommande natt är sista jobbdagen, i alla fall tills vidare, och även om det känns trist att lämna posten ser jag verkligen fram emot att få sova ut. Sen kan det ju bli aktuellt att hoppa in igen ifall det behövs. Hur som helst har jag trivts att vara tidningsbud och cruisa runt i natten.

Otursdagen tjuvstartade

Som bekant är det fredagen den 13:e idag och redan igår kom den med en hälsning om att sin ankomst. Jag har i många år velat på solglasögon med styrka, men inte kommit mig för att köpa. Nu känner jag mig redo och hittade igår världens mest välsittande, aningen för dyra, fina solisar på Instrumentarium i Jeppis. Jag var beredd att investera i härligheten då det visade sig att linsen som skulle slipas till är för liten. Det hänge på två fjuttiga millimeter. Om jag bara hade haft aningen bredare mellan ögonen hade det gått. Funderar på att gå in dit igen och fråga de är heeelt säker på att det inte går. Annars måste jag väl fortsätta leta.

På flera ställen försökte de även föreslå kontaktlinser och glasögon utan styrka istället. Men hallå, då hade jag ju inte behövt komma till en specialaffär, utan kunna köpa ytterliga ett par billiga flugögon på närmaste matbutik.Och kontaktlinser har jag nog någonstans, men nu var det inte dem varianten jag ville satsa på.

De är stora,  de satt perfekt, de är Jimmy Choo, de var vad jag sökte

Idag blir det fredagsmys i Kovjoki när Vincent vaknar. Om det inte o-turar sig det också som så mycket annat denna vecka. Behöver väl knappast berätta historien om BB i Jakobstad. Men min åsikt kan jag ju skriva ner. Det är trist, tråkigt, synd och helt mongo att det stängs. Inget emot Kokkola eller Vasa, det är inte det det handlar om. Att förlossningsavdelningen i Jeppis inte är så stor gör ju bara att det blir mysigt och att man blir behandlad som en person och är inte bara ett nummer i ordningen. Alla tummar upp!

Trots förordningar och pengar, är jag helt säker på att man på någon vänster kunde behållit BB om man bara hade velat. Att fråga allmänheten tycker jag hade varit på sin plats, det är ju ändå vår service som dras in och vårt samhälle som påverkas. Men de mossiga beslutsfattarna som snart åker in till bädden hela bunten, har sin framtid räddad i alla fall. Kul för er. Eller nej det tycker jag faktiskt inte. Men om det är frågan om att spara pengar har jag förresten ett fenomenalt förslag - skär ner i politiken! Knappast behöver vi en hel drös med värdelösa åsikter då de ändå bara fattar fel beslut. Räcker väl med tre.

Premiärbesök till Rummelbackens lekpark

De senaste två veckorna har jag slarvat med blogginlägg. Tiden har helt enkelt inte räckt till. Men nu har jag en liten stund på mig att knåpa i hop något medan Vincent tömmer sin leklåda. Några stora saker har vi inte haft på schemat men ett och annat kaffebesök har det ändå blivit av. En onsdag i slutet av augusti tittade Yvonne förbi och vi hade havreflarnsfest. Vincent var überglad och busade till tusen. Några dagar senare var vi till Kovjoki och träffade Yvonne igen samt Moffa och Fammo Elna. Fler bilder från lite ditt och datt finns som vanligt på dayviews.

Kram kissen

Förra veckan var min bil på service och vi hängde mest hemma. På tisdagen kom Tanja med spontanförslag om picknick i någon park här i stan. Vi nappade direkt och packade väskorna fulla med godsaker och glatt humör. Efter kort övervägande blev det lekparken vid Rummelbacken som fick vara värd för vår träff. En fullpoängare med fin natur, stora ytor, fina anläggningar och staket varvet runt. Vi hann nästan dricka kaffe i fred med pojkarna härjade runt. Tror förresten detta var min första picknick för säsongen och frågan är hur många till man hinner med.

Skulle sitta bra med lite kaffe

Träjubileum

Om vi varit gifta i fem år skulle vi ha firat träbröllop. Men nu är vi ju inte det och får fira typ träjubileum istället. Träförhållande kunde varit en annan variant, men det låter lite väl strävt och torrt. Inte alls som oss :)

Anyway. Efter en mysig kväll på tu man hand kom vi hem mätta och belåtna. Vi började med Red 2 på bio och fortsatte sen efter lite strosande i stan till O'Learys på mat. Filmen var action komedi och en bra kompromiss mellan våra aningen olika smaker. Absolut sevärd. Till och med de obligatoriska action-bilkrascherna hade lustiga inslag och genom hela filmen fick sig ett gott skratt lite då och då.

Hungriga behövde vi heller inte vara. Popcorn och dryck ingick i biobiljetten och käket därefter var både mycket och gott. Och så efterrätt och kaffe på det. Vi var hemma igen vid midnatt och hann prata en stund med Mommo innan det blev sängdags. Hela halva natten hade jag mardrömmar om överkörda igelkottar och fasade det värsta på vägen till jobbet, men till all lycka syntes ingen till!

Mamma och pappa ♥ 5 år

Det har gått fem år sen vi en söndags eftermiddag stod på perrongen vid Böle tågstation och kramade varandra hejdå. Johan frågade om han fick berätta var han tillbringat helgen och jag svarade ja. Något mer specifikt tillfälle att lägga som the moment har vi inte hittat, men detta var i alla fall någon sorts bekräftelse på att det skulle bli vi två. Trots att fem å är ganska lång tid, har vi hunnit med så mycket att det känns som om vi varit tillsammans mycket längre än så. Och det här är bara början.

♥ Jag älskar dig Johan ♥

Fotat av Sara och hårdredigerat av mig

Detta jubileum firar vi med bio och mat, ett presentkort vi fick av min mamma i vintras. Kommer till perfekt användning ikväll! Förhoppningsvis hinner jag uppdatera bloggen lite bättre imorgon, det har inte blivit så mytcket av det på sistone.