Bror elingenjör

Igår var vi bjudna till Vasa på kalas i kvadrat. Linda fyllde 24 år och Robert har fått examen och en därmed ny titel; ingenjör inom elektroteknik. Orsak att fira alltså! Linda hade överträffat sig själv, om det ens är möjligt, med alla delikatesserna. Allt var smaskens till tusen! Och det fanns hur mycket som helst, om jag räknar ur minnet får jag det till sexton olika godsaker. Förutom det som finns på bilderna hade hon bakat två olika salta pajer. Magen blev full alltför fort...

Här följer en bildbomb:

En ros doppad i choklad

- - - Tusen tack för en härlig dag och GRATTIS på födelsedagen och till examen! - - -

Åland Maj 2015: Resan upp

Resan hem blev till slut på torsdag förra veckan. Eftersom vi inte hade bråttom någonstans passade vi på att vara där ett tag, nu när vi äntligen kommit oss iväg. Vi kan ju lika bra sitta på Åland och göra ingenting som att sitta här hemma och göra det. Vincent trivdes också bra bara han fick anpassa sig lite. Det blev Grace på vägen hem också. Den gick 14:25 från Mariehamn och var framme i Åbo 19:50. Väl framme i Åbo kunde jag inte motstå att ta en snabbis via Ikea. Mest bara för att vi hann.

Mammas belöning efter att ha hängt i lekrummet för länge

Jag vet, det är Vincent på nästan alla bilder, men vad ska jag annars göra än att fotografera honom?!  Lekrum fanns tydligen också både på däck 10 och 11, vilket märkte vi först på hemvägen. Tre gånger har vi alltså missat det på elvan. Katten Ville Viking dök också upp och lekte med barnen och det uppskattades både av stora och små. Att det fanns Victoria's Secret på båten borde jag nog ha hört, men bevisligen glömt eftersom det kom som en härlig överraskning i taxfreekassan. Dessa många timmar på båten gick rätt fort.

Kl 21:00 stängde vi med Ikea och körde hemåt. Vincent somnade nästan direkt, men sprätte upp ögonen redan i Björneborg och var sedan vaken hela vägen hem. Pikapauser tog vi både på Björneborgs och Kristinestads ABC. Det senare 10 min innan stängning. Passligt nog hade jag ena semifinalen i Eurovision Song Contest att lyssna på medan jag körde och hade därmed underhållning i två timmar. Hemma var vi kl. 2. Det flöt på bra med andra ord.

Åland Maj 2015: Resan ner

Måndag förmiddag, kl.10:20 om jag minns rätt, rullade vi iväg med sikte på Åbo. En sträcka på dryga 400 km. Jag försökte tänka att resan är målet och eftersom vi startade i så god tid hade vi möjlighet att pausa flera gånger ifall det kändes nädvändigt. Plan A var att köra till Kristinestads ABC, plan B till Björneborg. En bit efter Vasa somnade Vincent och trafiken flöt på bra, plus att bilen framför höll en jämn fart och var tacksam att köra efter. En effektiv sträcka. På Närpes-räätona var det underhållning i form av vägarbete och gossen där bak vaknade lagom till paus i K:stad.

En pingvinfamilj fick följa med på resan.

Sen var det dags att ta itu med resans på förhand jobbigaste sträcka. Rak väg, lång väg, sparsamt med bebyggelse och allmänt tråkigt. Jag blev alldeles förvånad då vi en timme senare redan var i Björneborg och fick börja cruisa på småvägar p.g.a. nästa vägarbete. Hann inte ens få leidon. Däremot gick det enormt trögt och hackigt de följande 50 km. Både jag och Vincent blev irriterade och solen värmde genom vindrutan så jag höll på att bli tokig. AC gick på fullspeed.

Hade inte trafiken lättat lagom till Raumos ABC, skulle vi ha pausat där. Borde vi ha gjort. Resterande 90 km tog nämligen aldrig slut och ju nämre målet vi kom, desto långsammare gick det. Vägarbete var en av orsakerna, men det var nog faktat att vi snart var framme som gjorde att det kändes som en evighet. Sonen somnade till slut och vaknade halvsur på Ikeas parkering i Raisio kl.16:30.

Vincent flyttade in här

På Ikea började vi med fika för att orka strosa omkring ett par timmar i varuhuset. Vincent pendlade mellan att tycka det var lajbans och långtråkigt. Jag saknade att vara i min egen bubbla. Efter första varvet genom kassan var det dags för kvällsmat och därefter gick vi i misstag egentligen förbi lekrummet Småland. Där får man lämna in sina barn i max en timme medan en tant håller ordning på dem. Lyxigt och smart! Och sonen sken upp när han fick leka bäst han ville medan Mamma inspekterade allt och inget i butiken.

Med både bilen och våra magar fulltankade åkte vi de sista 10 km ner till hamnen. Vi kom precis lagom och fick köra direkt ombord på nya fina Viking Grace. Det borde vara första gången jag själv körde, men jag har suttit på så många gånger att det var som om jag gjort det förut. Båten gick ut från Åbo 20:55 och anlände till Långnäs 01:05. Fyra långa timmar som tillbringade i lekrummet, taxfreen och sofforna på däck 9. Att det var blåsigt märkets först när vi steg ur bilen på Måsvägen. Sen blev det nattmacka och småprat med Yvonne, innan vi somnade som stockar.

Det blir två inlägg om resedagarna. Allt i ett hade blivit alldeles för långt.

Åland Maj 2015: Vardagen

Jag skulle inte kalla Ålandsresan för semester, eftersom vardagen med matlagning, blöjbyte och trots var lika närvarande där som här hemma. Miljöombyte är en mer passade beskrivning. Idag är det en vecka sedan vi började söka oss hemåt och jag börjar redan glömma att sonen och jag hade det lite motigt, speciellt i början. Och inga bildbevis finns det heller, för när man är sur och osams lockar det inte att fotografera.

Matbutiken ligger i alla fall hyfsat nära... :)

En av Vincents favoriter var att följa med någon av kusinerna på Charlies bajsrunda, dels för att han fick åka hiss och dels för att han fick en paus från mig. Skönt med några minuter egentid. En annan förmiddag medan jag duschade hade Mr. Hyss blivit törstig och hämtat vad han fått tag i ur kylskåpet. Oj vad utspädd saft klibbar härligt!

Skicklig hissåkare med stenkoll vilka knappar man ska trycka på

Om Vincent och Charlie befann sig på samma ställe blev det mer ståhej än annars. Precis som alla andra barn hade de en tendens att trigga varandra och när den ena höll sig lugn, kom den andra smygande med bus i bakfickan några sekunder senare. Och så var cirkusen igång igen. På bilderna under ser det väldigt lugnt ut, men skenet bedrar. Big time. Huvudsaken är dock att är kompisar och det är det inget tvivel om. Riktiga partners in crime :)

Med Sonja och Charlie i en lekpark i Dalbo

Vi hade vår bas i Yvonnes lägenhet på Måsvägen. Det var tänkt att jag skulle få sängen och Vincent skulle sova på madrassen med mindre fallhöjd. Det höll i sig en natt. Andra natten passade han på att krypa upp i stora sängen medan jag var på vessan vid femtiden. Mamma fick snällt ligga på madressen om hon ville sova själv.

En del av kvällsrutinen: ringa Pappa

En kväll i början av förra veckan var det riktigt ljuvligt väder. Det fanns överhuvudtaget ingen orsak att inte gå en sväng på Strandpromenaden. En par hundra meter blev det, innan vi stannade vid bänken och telefonerade med Mommo. Sen körde vi med vagn och allt upp genom terrängen för att möta Sonja och Charlie i en snygg nybyggd lekpark en bit ovanför. Vi gick en runda runt Lotsberget och funderade på de många trapphusen postiljonen måste springa i där.

Imorgon kommer sista Ålandsinlägget. Då tar jag itu med färden dit och tillbaka.