Man ska inte ropa hej

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Spybäcken. Vi landande mitt i den igår igen, just när jag spänt fast Vincent i bilen för att åka till butiken. Jag som redan tagit ut segern då Vincent verkat frisk i två dygn. Men sånt är livet antar jag och nu går tvättmaskinen för fullt igen. Bilen och bilstolen klarade sig underligt bra, men eftersom mitt nya motto lyder "all in or nothing", tog jag in stolen för totalrengöring. Nu glänser den nästan och jag vet inte hur jag ska jöutas lägga den tillbaka i den smutsiga bilen.

Dagen har allmänt gått i moll och den stora utmaningen har varit att få mat att hållas i pojken. Aptiten har det inte varit något fel på, bara jag inte bjuder ut blåbärssoppa. Då kommer matvägran emot. Rostabröö med ost och skinka är det senaste försöket och hittills har det gått bra. Nu är han på powernap.

En sådan överraskning behövdes idag

Men till och med en dag som denna har sina ljusglimtar. Solen har börjat skina och skatteverket överraskar positivt. Vem hade trott det? Det ser ut kommer jag att få alldeles härligt mycket skatteåterbäring denna december och eftersom jag inte har något att deklarera, borde väl summan inte ändra sig heller. Men man ska ju som bekant inte ropa hej...