Igår kväll när vi picknickat klart och blev utan att göra, drog vi till Kovjoki när vi ändå hade ångan uppe. Där hade det för ovanlighetens skull hänt en hel del. Av Lisas skojin som alltid funnits på andra sidan åkern fanns nu bara några enstaka träd kvar. För knappa två veckor sen hade den nya ägeren just börjat fälla träd i ena kanten. Redan det var en chock. Fast ändå väntat på något sätt eftersom skogen inte blivit rörd på väldigt länge och skicket var därefter. Känns ändå konstigt innan man vänjer sig.
Barn och vatten, de dras till varandra. Liksom det alltid varit. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar