Jag är expert på att fästa mig vid saker och tycker synd om döda ting. Är det format som ett djur och har ögon är det ännu värre. En av Vincents urväxta halare sålde jag nyss och allt gick bra ända tills Vincent ropade i fönstret "Tanto koma bakas miin jacko!". Då fick jag dåligt samvete och tyckte synd om både sonen och halaren. Och på tal det har jag dessutom råkat sälja en tröja jag glömt att Mommo fått. Samma känslor där.
Kommer ännu ihåg när min Pappa för länge sen bytte bil, att jag tyckte väldigt synd om stackars blåa Asconan som antagligen fick styra mot skroten. En och annan tår föll nog för de plåtarna när vi lämnde den vid bilaffären i Kokkola. Vet inte hur jag någonsin ska kunna byta bort min gröna pärla som dessutom fickparkerade så fint i Jakobstad igår. En bild hade jag lagt här om jag hade haft kameran med.
Igår var vi även e sväng via Mommos jobb för att hämta upp tröjan. Förutom just det, var det riktigt roligt. Vincent drack saft i mängder och Mommo fick ingenting gjort. Idag blir det bus och lek i Socklot och imorgon samma sak i Bennäs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar