Henbert

I Vincents värld går hungrig och arg hand i hand. När den annars gosiga, glada och härliga gossen förvandlas till ett litet monster som kastar saker, borde man ha erbjudit mat en kvart innan. Men ibland hinner man bara inte i tid eller glömmer klockan. Och att få mat i en suris med noll tålamod är inte det allra lättaste, men det hjälper. När han är i denna fas kallar vi honom Henbert, vilket syftar på några andra som upplever samma fenomen. Inget illa menat :)

Idag somnade Vincent i vagnen när vi var ute och gick. Eftersom jag inte ens minns när det hände sist, är det ett bra tag sen. Kan i och för sig har att göra med att han inte ville sova på förmiddagen, men ändå. När vi kom hem tog hungern övertag och efter några skedar frukt ligger han som bäst och besinnar sig i sängen. Lite mera toner i dur tycker jag det hörs därifrån.

Igår blev det som sagt en tur till Jeppis för att uträtta diverse ärenden. Riktigt effektiv lyckades jag vara trots att Vincent gjorde sitt bästa för att irritera mig. Jag försökte muta honom med lite socker på Halpa Halli men som tack sprutade han Trip över halva bordet och sig själv. Ingen av oss blev på bättre humör av det. På några ställen fick han springa av sig lite, vilket i sin tur ledde till att han doftade mystiskt gott av bodylotion helt plötsligt. Suck. Men vi fick det vi skulle ha och tillbringade resten av kvällen i Kovjoki.