onsdag 16 januari 2013

Frieriet

Idag har vi tittat på och i princip beställt förlovningsringar i Jakobstad. Jag valde en fin ring. Dagen till ära har jag knåpat ihop en liten berättelse över förlovningsögonblicket :)

♥ ♥ ♥  

Söndagen den sjätte januari 2013 på min 25-årsdag hände det jag länge väntat på. Johan gick ner på knä. Vi befann oss på Åland och hade ett inplanerat besök till ”vår plats” på Strandpromenaden. Ett ställe där vi kramades i solnedgången den sista juli 2010. Den gången ställe jag halvhjärtat upp min lilla digitalkamera på en bänk och lyckades få till en nästan perfekt bild. Sedan dess är den platsen speciell för oss. Och version 2013 blev ännu bättre!

31 juli 2010
Det var en fin vinterdag och efter Vincents första tupplur gick ut. Pulkan hade vi också med, men det var inte många meter den gick att dra. De enorma snömassorna som funnits för jul hade smultit bort nästan helt. Vi gick från Måsvägen genom skogen ner till Strandpromenaden och fortsatte längs stigen på strandkanten mot centrum av Mariehamn. Flera andra hade också hittat ut i det härliga vädret.


Trots att det var mitt på dagen, höll solen redan på att gå ner och den speglade fint i det lugna havet. Med systemkameran i ena handen och pulkan i den andra, försökte jag få allt det vackra att fastna på bild. Johan och Vincent var en bit längre fram. Väl framme på vår plats och träbron över de ojämna klipporna, njöt vi av tillfället och såg färjorna lämna hamnen.


För tillfället var vi ensamma på bron. Då kom ögonblicket jag väntat på. Johan fångade min uppmärksamhet, tog ordet och gjorde en romantisk kärleksförklaring. Med Vincent i famnen gick han ner på knä och avslutade med att fråga om vi ska förlova oss. Lyckligare än någonsin svarade jag ”He e klart ja vill!” och fick tårar i ögonen. Just där är minnet lite suddigt, men jag tror bestämt han fick en puss och en kram. Johan, jag älskar dig! 


Jag som stått med kameran i handen hela tiden, sträckte ut armen så långt det gick och försökte få en bild av oss alla tre. Det gick inte. Istället riggade jag upp kameran, på kanske samma bänk som för två och ett halvt år sedan, och lag på självutlösaren. Vi gjorde tre försök och alla med fina resultat! Sen tyckte Vincent att det räckte med fotografering och vi började gå tillbaka. Men med en stor skillnad: att vi var förlovade.


Ännu fler bilder finns på dayviews.

4 kommentarer:

etheli sa...

Va fint :) Grattis än en gång, så lustigt då sist vi såg så diskutera vi ju precis dehär ^^ Hoppas att du ha fått ringen till he att ja kommer hem så ja får si!

Jennifer Åström sa...

Jo he va fint! :) Ja känd på me att e va rätt bra odds, men ja va föståss laaangt ifrån säker ;) Di sku ring imoron å berätt prisi så får vi bekräft, saan tar e vel en viko elä två. Når komber do? :D

Tanja sa...

Va fint o roligt att do skrev ner e! :)

Jennifer Åström sa...

Vi va utan internet förr ida, så ja hadd bra me tid att skriv tå :P

web analytics