Ruka: Dag 2 - Pieni Karhunkierros

Som rubriken antyder var detta dagen vi gick Pieni Karhunkierros eller Lilla Björnstigen som den heter på svenska. Den går till stor del i Oulanka nationalpark. Men några nallar syntes inte till och jag har svårt att tro att de vill vistas nära en stig där hundratals stojande vandrare traskar omkring. Naturen och landskapet var, precis som jag förväntat mig, vackert och färggrant. Att mark-ruskan inte hunnit komma och en del löv redan fallit gjorde ingenting. Över till bildbomben:

Aallokkokoski

Matpaus blev det vid Jyrävä och Siilastupa. En timme gick fort när jag försökte facebooka via mammas telefon. Det var något helt nytt för mig och premiären gick sådär. Bilden publicerades "bara" tre gånger. Hittills hade vi traskat i maklig takt och fotat varje löv, men nu fick vi allt gå lite också om skulle hinna runt i tid. Sju timmar är ingenting.

Harrisuvanto

Trapporna upp till Kallioportti var alltför många. Hela 252 stycken enligt skylten, plus de cirka 50 andra stegen innan själva trappan började. Med usel kondis och flåset på max var det svårt att njuta av utsikten även om jag försökte. Vi hade trappat från botten till toppen och det vara bara att fortsätta vandra. Men hellre trappa upp än trappa ner. Förresten ljög jag lite tidigare, någon sorts svartbjörn skymtade faktiskt i en håla på vägen tillbaka. Lite ilsken verkade den vara också! :)

Myllykoski

Efter en hel dag i skogen och 12 knöliga kilometer i benen, hungrade magen efter mat. Buffén på hotellet hoppade vi över och styrde istället kosan mot Rukan Kuksa, som ett par av våra vandrarkollegor tipsade om. En fin och mysig restaurang med god mat. Rekommenderas! Här hängde vi hela halva kvällen innan ögonlocken ramlade igen.

Mamma mitt skrattet, eller om det var pratet? :)