För exakt 5 år sedan: Dag 3

Såhär minns jag torsdagen den 10:e maj 2007:

Detta var vår fösta dag på tåget. Enligt plan åkte vi via Schaffhausen och Europas största vattenfall, Rheinfall, vidare till Konstanz och Bodensjön. Vattenfallet var en av de häftigaste upplevelserna på resan, otroligt mäktigt med de enorma vattenmassorna som forsade ner för stupet. Med båt slapp man ut till en av de två stenarna mitt i fallet och båtchaffisen hotade att lämna oss där tills nästa dag. Schweizisk humor, haha! Jag kände mig väldigt liten på de smala, våta trapporna mitt i det dånande vattenfallet. Dessutom var jag nervös att tappa min brors digikamera, som jag lånat.

Efter några timmar hade vi sett vattenfallet från alla vinklar och tog oss vrålhungriga in mot Schaffhausen igen. Det blev Mäccismat på gågatan. Därefter drog vi vidare till Konstanz i Tyskland och började en tung jakt på ett billigt och stället att övernatta på. Vi hittade ett mysigt pensionat med takfönster i vessan. Resten av kvällen gick vi runt i stan och betraktade Bodensjön och i ett köpcenter åt vi toast och drack en kvällsöl. Sen besökte vi nån typ av tillställning, där de hade ett stort vitt tält med scen inuti, serverade korv och våfflor samt visade upp exotiska djur som kaniner, hamstrar och får. Vi hjälpte till att fånga en get som rymt.

Dagens rutt

Plötsligt händer det!

Det är ett uttryck som under en tid användes nästan dagligen av oss. Ursprungligen kommer uttrycket från en triss-reklam, men snattades lägligt av två brudar på interrail i maj 2007. Föreställ er känslan då nånting viktigt är obrukbart eller har glömts hemma! "He e som en deil åv me sjölv sko va ur funktion!" förklarar Hanna och fortsätter "Man e underligt nervös och känder sej obehaglig till mods, he e typ som man sku ha glömd passi tä hejm". "Jå, exakt, tå man som mest behöver e, så tå jävlas e! Äkta 7B (spåran), alltså!" tillägger Jennifer.

Varför är vi så upprörda? Jo, att ha en en plattång och inte kunna använda den är på gränsen till tortyr. Kontakterna i icke-EU-Schweiz är "heilt åppåt rewen" och samarbetar överhuvudtaget inte med kontakterna från EU-länder. Efter två dagars badhairdays passerar vi gränsen till Tyskland och kommer alltså in på EU-mark. Uttrycket "plötsligt händer det" invigdes då Hanna högtidligt, som hon själv skulle säga det: "stöpsla i platt-tanjen"! "Plötsligt händer det"-uttrycket missbrukades sedan regelbundet under hela redan. Vare sig det gällde trafikljus, då Mäccin och metrostationer uppenbarade sig eller då något otillåtet gjordes, passade uttrycket som handen runt drinkglaset.

Dagen i bilder:

Plötsligt händer det...