För exakt 5 år sedan: Dag 6

Såhär minns jag söndagen den 13:e maj 2007:

Dagens plan vara att åka tåg från Innsbruck till München. Det är inget svårt med det, om man bara åker raka spåret. Men så lätt skulle vi inte göra det. Istället valde vi att försöka hitta slottet Neuschwanstein på vägen dit och enligt kartan borde det ligga ganska nära järnvägen. På något sätt slog det oss inte att vi hade all packning med och varje meter med den är en plåga. Efter ett byte i Garmisch satt vi på något som likande ett lokaltåg och körde väldigt långsamt och krokigt. Tror inte det gick ens i hundra.

Vi steg av där vi planerat , men det visade sig vara en mycket liten ort. Vi såg ett enda hus och bredvid järnvägen gick en landsväg. That's it. Efter lite yrande kom vi slutligen fram till att vi skulle åka därifrån. Jag kan inte påstå att vi var vilse, det var bara inte så centralt och tågen gick inte speciellt ofta. Inte på en söndag i alla fall. Det lustiga var att vi inte var långt ifrån varken slotten eller närmaste stad, men med packningen går man inte långt. Någon mat hade vi inte fått sedan frukosten i Innsbruck och magen kurrade. Vi väntade i evigheter på nästa tåg och bilarna som körde förbi tutade åt oss. Vad var det för konstigt med att vänta på ett tåg?

Efter att ha slumrat en stund på lokaltåget, nådde vi nästa tätort och bytte till ett överfullt tåg mot München. Konduktören tyckte synd om oss och när han såg att vi var interrailare från Finland, fick vi åka i första klass. Så skönt efter en tung dag, så tack tack konduktören! Väl framme i München kunde vi ha tagit spåran till hostellet, men vi gick (såklart) den långa kilometern. Mat blev det på Subway mittemot. Sen skulle vi ta natten, men någon av våra rumskompisar hade typ snott en av våra sängar. Eller hur var det, Hanna?

Dagens rutt

Dagens klåp: "Jävla lok!"

På väg från Innsbruck var tanken att vi sku ta oss en titt på slottet Neuschwanstein. Vi steg av vid Vils i Österrike och planerade ta typ buss eller liknande över gränsen till Tyskland. Problemet var att då vi steg av (vid krysset på kartan) såg vi bara en stor bilväg, berg, skog och ett hus. Vid hållplatsen fanns en skylt, formad som ett lok, där man kunde läsa (på tyska) att det var gångväg till kungaslotten. Så Bra! tänkte vi och traskade iväg. Det kunde vara högst en par kilometer till gränsen, enligt vår karta. Loket (senare känt som: Hede jälva looki) dök upp med jämna mellanrum och visade oss vidare. Efter en stund försvann skyltarna och vi stannade trötta och uppgivna på en grusväg nedanför en kyrka... Vi satte oss ned mitt på vägen med all packning (sportbags, ryggsäckar och Hannas fina lilla stadsväska på hjul). Bakom kyrkan fanns en gravgård och vi klurade ut att kanske det fanns en gångväg därifrån vidare runt berget. Vi testade!

Nästan vid porten till gravgården fick vi syn på några andra människor och jag vände mej till Hanna "Höödo, he er naan tär. Ska vi sväng om?" Innan hon hann svara frågade de på tyska om vi sökte efter någon. Eeeh.. nja, Füssen. De tittade på varandra och sen sa de att dit är det ca 7 kilometer och att vi nog inte orkar gå ända dit med all vår packning. Dessutom är det söndag och det går knappast bussar. Då insåg jag hur roligt det måste ha sett ut, två vilsna turister som bär omkring med en massa väskor står vid en gravgård och frågar efter en stad, 7 km bort! Jag skratta så att jag grät... kunde inte hjälpa det! Vi gick tillbaka och väntade på nästa tåg, som kom om ca en timme. Vi bestämde oss för att skita i slotten och åka till München. Det gjorde vi också, men for istället på guidad rundtur från München till slotten och fick ändå se dem.

Dagen i bilder: